En liten turistguide

Terminen i Berlin är nu slut och jag väntar tålmodigt på att få intyg signerade, stämplade och postade av professorerna så att jag kan bevisa att jag klarat mina tentor. Berlin är ju något av en turiststad och jag tänker att det kanske inte är omöjligt att någon i den stora läsarskaran kommer besöka staden framöver. De stora turistmagneterna TV-tornet, Brandenburger Tor och berlinmuren brukar ingen lyckas missa, men att hitta de bästa restaurangerna och barerna kan vara lite klurigare. Därför kommer här en liten behändig lista ifall en känsla av hunger eller törst skulle infinna sig. Cash is king gäller i allra högsta grad, särskilt på ställen som dessa.

Jag inser när jag skriver detta att jag tagit alldeles för få matbilder, så ni får leva med några allmänna Berlinbilder istället.

Billiga hak

Att äta ute i Berlin är i allmänhet rätt mycket billigare än i Sverige och här är några av mina favoritställen där man får mycket mat för pengarna.

• Sahara imbiss
  Finns på några ställen i stan och serverar en magisk halloumitallrik med en jordnötssås som till och får mig som jordnötsskeptiker på fall.
  Ebersstraße 74, 10827 Berlin
  Herrfurthstraße 5, 12049 Berlin
• Burgermeister
  Bra burgare till bra pris. Tas med fördel to go, ”zum Mitnehmen”, för att sedan förtäras i närmsta park, till exempel Tiergarten som bara ligger några minuters gångväg från Zoologischer Garten.
  Vid Zoologischer Garten: Joachimsthaler Str. 1-3, 10623 Berlin
  Vid Schlesisches Tor: Oberbaumstraße 8, 10997 Berlin
• Mabuhay
  Ett stenkast från turistfällorna vid Potsdamer Platz finns det här indonesiska stället där skolmatsklassikern Nasigoreng tar revansch, och det med basta.
  Köthener Str. 28, 10963 Berlin
• goldies
  Krispig pommes är basen i alla rätter, men till det kan man få allt från rostbiff till rysk surkål.
  Oranienstraße 6, 10997 Berlin

Snäppet över billiga hak

Har man spenderarbyxorna på går det att käka väldigt gott utan att för den delen spräcka CSN-budgeten.

• Paolo Pinkel
  Perfekt om sällskapet inte kan bestämma sig, för i denna mix av bar och foodcourt kan man välja mellan tre kök: kinesiskt/malaysiskt, cypriotiskt och peruanskt.
  Karl-Marx-Straße 55, 12043 Berlin
• Soy
  Veganskt vietnamesiskt ställe som kan omvända även den mest inbitna köttätaren.
  Rosa-Luxemburg-Straße 30, 10178 Berlin

Solnedgång över Berlins största park Tiergarten

Glass

• JONES ice cream
  Glassens motsvarighet till Mustafas Gemüse Kebap (där man ofta tvingas köa 45 minuter för en (förvisso god) kebab). När man väl tagit sig genom kön, för det mesta inte mer än en kvart, väntar magisk glass och hemmagjorda strutar. Achtung: efter detta bleknar alla andra glasstrutar i jämförelse man kan bara äta glass i bägare på andra ställen.
  Goltzstraße 3, 10781 Berlin
• Duo – Silician Ice Cream
  Glass på klassiskt italienskt maner, enkelt och gott.
  Skalitzer Str. 82, 10997 Berlin

Barer

• Späti
  Spätkauf, som förkortas Späti, är en liten kiosk som likt namnet antyder har öppet sent. De finns över hela stan och det står ofta ett bänkset utanför där man kan njuta av varma sommarnätter. Som student förväntas man köpa ölen Sternburg (Sterni i folkmun) som är den absolut billigaste man kan få tag på utan att göra för stort avkall på smak.
• Klunkerkranich
  Rooftop-bar i sann berlinsk anda i toppen av ett köpcentrum/parkeringshus. Besöks med fördel en vardagskväll då det blir väldigt lång kö och mycket folk på helger.
  Karl-Marx-Straße 66, 12043 Berlin
• Süß war gestern
  Stället inleder kvällen som bar men allt vad kvällen lider bär vakterna ut möblerna och DJ:n vrider upp volymreglaget. Efter midnatt brukar dansgolvet därmed kommit igång.
  Wühlischstraße 43, 10245 Berlin
• 8MM
  Liten och mysig bar med en stor projektor som på ena väggen visar alla möjliga abstrakta filmer, perfekt att försöka tolka om samtalsämnena sinar.
  Schönhauser Allee 177b, 10119 Berlin

Bar med okänt namn där man kunde spela ostämt piano. Jag spelar såklart He’s a pirate från Pirates of the Caribbean – enda låter jag kan på piano

Cocktailbarer

• Maigold
  Tjusigt ställe där gubbarna till och från sätter sig vid bardisken och röker cigarr. Personliga favoritdrinken: Berlin Sour, där syrliga smaker blandas med det lena skummet från äggvita.
  Merseburger Str. 7, 10823 Berlin
• Melody Nelson
  Bakom de mörklagda fönstren på en sidogata bara ett stenkast från turiststråken gömmer sig en mysigt murrig bar med mörka väggar och bardisk i koppar. Allra bäst är det att fly in hit en kall vinterkväll.
  Novalisstraße 2, 10115 Berlin

Det var en liten sammanfattning av några av mina favoritställen från året som gått. Det är såklart bara ett axplock, för Berlin är kontrasternas stad och varje stadsdel har något eget unikt att erbjuda. Med det sagt avrundar jag bloggandet för det här året.

Ciao! Mach’s gut!

C’est fini

Med tentor och projekt i kölvattnet sitter jag nu i Sverige och samlar kraft för att trycka ut min sista blogg från mitt år i Frankrike

Jag har varit rätt upptagen under våren så jag kan väl berätta vad jag egentligen har haft för mig nere i Grenoble.

Efter tentorna i januari föll snön och la sig som ett vitt täcke över stad och berg, samtidigt som dagarna blev kortare, men fortfarande en bit längre än de svenska vinterdagarna. Detta gav mig chansen att testa på att åka skidor bland de omtalande och dimhöljda alptopparna. Vi besökte bland annat det kända svenska resmålet Alpe d’Huez – cirka 6 mil från Grenoble – där bara själva byn ligger på en högre höjd än de flesta berg i Sverige. Med skidåkning på 3 300 meters höjd var det en rätt så imponerande skidort.

Men skidor är ju inte den enda aktiviteten i ett snöklätt landskap. Det finns såklart annat att göra, såsom snöskovandring. Jag och några vänner besteg tillsammans med en sorts ”universitets-bergsklubb” berget Dent de Crolles (Crolles tand – berget såg ut som en redig gadd). Det var rätt så ansträngande att ta sig upp med snöskor på dojorna, men några andfådda och flåsande parisare påminde oss om att vi faktiskt betalat 14 euro för detta och att vi borde njuta ordentligt, vilket vi tillslut fick göra på toppen i strålande sol.

*      *      *

   Fördelen med att bo såhär på kontinenten är att allt ligger rätt så nära (lite som Enköping), så man behöver inte resa särskilt länge för att upptäcka för oss svenskar  tämligen exotiska destinationer. Det innebär att när man tröttnat på vintervädret i alperna så kunde man ta sig en solsemester i närheten, vilket är precis vad vi gjorde under vinterlovet. Så en måndag i slutet av februari tog vi bussen till Genève. Staden ligger precis som Grenoble i alperna och mitt i stan finns en enorm sjö, Lac Léman, med en jetstråle i mitten

Genève kan först verka billigt, med tanke på att bussbiljetterna bara kostar några få euro, men låt inte skenet bedra. Väl där är alla priser angivna i schweiziska frank, en valuta som jag gissade lirade i samma liga som den svenska kronan gentemot euron, vilket också verkade rimligt med tanke på prislapparna. Men efter ett snabb koll på växlingskursen så fick vi reda på att en CHF och en EUR var värda nästan lika mycket, och att en lunch för fyra lätt kunde landa på en 1300 spänn…

Efter ett snabbt besök utanför Nationernas palats hos FN – som har sitt ett av sina kontor i staden – bar det av till flygplatsen med destination Barcelona i det soliga Spanien!

Efterföljaren till Nationernas förbund

I Barcelona gör man främst tre saker: kollar på Sagrada Familia  (eller andra kända byggnader som arkitekten Gaudí spritt ut i stan), besöker den gigantiska fotbollsstadion Camp Nou, eller badar på någon av de många sandstränderna. Jag påminner läsarna om att det här faktiskt var under vinterlovet, så ingen var särskilt badsugen – vilket då gav utrymme för att beta av de andra två punkterna ordentligt. Vi var även inne på ett av stadens universitet, och vackrare studiemiljö är svårfunnen. Därinne fanns små innergårdar där man kunde sitta och njuta på rasterna, kompletta med apelsinträd om man ännu inte fått i sig sitt dagliga C-vitamin behov. Så om några spanska Yi:are ska åka utomlands nån gång i framtiden kan jag varmt rekommendera Barcelonas universitet, emellertid enbart baserat på de trevliga innergårdarna.

Byggandet av den ofattbart höga basilikan Sagrada Familia påbörjades 1882 år och pågår än idag. Utsidan var väldigt vacker men insidan lite tråkig, inte speciellt mycket som pågick därinne.

Templo Expiatorio de la Sagrada Familia

Camp Nou däremot, det var grejer. Där fanns en vägg lika stor som hela B-huset med bara troféer som klubben erövrat genom åren. Tyvärr var själva fotbollsplanen och insidan av arenan inte så kameravänliga vid den tiden då det var väldigt mycket motljus, men ögonen njöt ändå.

FC Barcelonas hemmaarena, med plats för ungefär 99 000 glada fotbollsälskare

Hela resan avslutades med besök i någon sorts musik-pub med långväga artister såsom en melankolisk gitarrspelande amerikan eller varför inte en dragspelsspelande man från Transnistrien som tydligen kunde spela alla världens låtar på sitt dragspel (vilket han faktiskt bevisade).

Tätt efter den resan vankades det besök i Grenoble, ändå från de lite nordligare delarna av Frankrike. Det var Elin som kom från Nancy, och tillsammans skulle vi utforska Toulouse – efter att först ha bestigit la Bastille som sig bör när man är i Grenoble.

Toulouse består främst av parker och kyrkor, så det blir inga actionfyllda bilder härifrån. Däremot lyckades vi se Toulouse FC:s arena, där bland annat rikskända Jimmy Durmaz spelar. För att testa på hur våra internationella vänner i Kanada har det, så testade vi la cuisine québécoise i form av rätten poutine. Den består av pommes frites med brunsås och någon sorts ost på toppen, rätt så mumsigt.

Poutine

På vift i la Ville rose (Toulouse)

Några veckor senare kom det ännu mer besök, men den här gången en ”tysk”, nämligen Marcus från Berlin. Vi möttes i den stolta Hufvudstaden Paris, där vi gick en sightseeing-tur på stan. Vi hade tur som fick se Notre Dame innan den stora branden, och vi var även uppe i Eiffeltornet där utsikten är magnifik. Marcus fick även förverkliga sin franska dröm, nämligen att äta baguette och dricka rödvin med utsikt över Gustave Eiffels enorma järndam. Paris kan likväl stoltsera med Europas kanske största antal caféer i samma stad, nästan var man än tittade syntes, till vår stora glädje, ännu ett café. För den som är intresserad av att besöka Paris och ta sig en drink kan jag varmt rekommendera Le Pick Clops i 4:e arrondissementet.

Marcus kultiveras i sann gotisk stil

 *      *      *

Framåt våren blev det dags för en ”Week End Ski” i les Sybelles för utbytesstudenter ordnat av den franska motsvarigheten till ESN. Vi bodde på ett vandrarhem precis nedanför skidbacken med helpension. Till middag fick vi den för regionen (Savoie) traditionella måltiden Tartiflette (mycket smaskigt, sök på recept och testa hemma i stugorna) och till frukosten blev några stackars brittiska studenter alldeles skärrade då de märkte att folk drack sitt frukost-te i små skålar då det inte fanns koppar till alla.

Utsikten i les Sybelles

Efter en lång vinter med massa skidor varvat med sena studiekvällar kom ett välförtjänt påsklov, och då var det dags för finbesök från Sverige. Hela familjen kom ner och hälsade på och det bjöds på säsongens sista skidåkning, ångloks-spaning, strapatser i bergen och ett besök i staden Annecy, Frankrikes Venedig (en titel som kanske var lite missledande).

Men till sist kom ändå sommaren i maj, med tentorna i avantgardet. Den franska tentaperioden är inte riktigt upplagd på samma sätt som det svenska, utan där nere pågår lektioner och föreläsningar ända tills veckan då alla tentor ligger planerade, vilket såklart lämnar minimalt med tid över till att faktiskt plugga till dessa tentor. Jag hade till på köpet oturen att bli tilldelad tre sådana på samma dag.

Efter några intensiva dagar var tillslut allt avklarat, inklusive ett projektarbete i grupp, och det var dags att njuta av att absolut inte ha något alls att göra. Jag avslutade min sejour med några besök i bergen runtom staden, och en resa till Montpellier vilken jag tidigare har skrivit om.

Den 12:e juni var det dags, ett år i Grenoble, Frankrike hade kommit till sitt slut. Det kändes lite vemodigt att behöva åka hem och lämna Frankrike med sin mat, sitt bröd, sitt vin, sina trevliga och artiga medborgare, sitt väder, sina landskap, och framförallt alla vänner jag lärt känna där nere.

Men nu när jag är tillbaka i Sverige och det damp ned ett mejl från LiTH International med hälsningsfrasen Välkommen tillbaka till LiU kan jag inte annat än att hålla med om det gamla talesättet: Borta bra, men hemma bäst…

Och slutligen, till alla andra Yi-studenter som reser utomlands nästa termin: Lycka till! Det kommer gå jättebra och ni kommer ha det hur kul som helst!

~ Adieu ~

Tur till franska Rivieran (nästan)

För att avsluta vårt år i Grenoble tillsammans så ville jag och några utbytesstudenter besöka staden Nice på den franska Rivieran. Tyvärr var vi inte ensamma om den idén och fick nöja oss med ett mindre fullbokat tåg till Montpellier – en stad på Frankrikes södra kust, men som på något vis undgått att klassas som Côte d’Azur.

Vi kom dit på en lördag, och som bekant är fransmännen rätt så upptagna på lördagar. Kanske Gilets Jaunes (gula västarna) säger er något… Då vi klev ut från centralstationen möttes vi nämligen av en piketstyrka som bildat en mur över två gator för att hejda demonstranterna. Då inga spårvagnar till stranden gick till följd av fransmännens upptåg, så spenderade vi dagen inne i staden istället. Tydligen är Montpelliéerna lite aggressivare än invånarna i Grenoble, och på något vis råkade vi hamna framför en hord av dessa demonstranter som kom springandes ur ett moln av tårgas. För läsaren som är av en mer fredlig natur och aldrig blivit utsatt för denna gas kan jag informera – från personlig erfarenhet – att det sticker rätt bra i både näsa och hals.

Efter att polisen till sist burat in halva stan och spårvagnarna börjat gå fick vi äntligen komma iväg till stranden. Från sista hållplatsen var det ungefär två kilometer till själva stranden, så det var bara att börja promenera. När vi äntligen kom fram var vi badsugna till bristningsgränsen, och då vattnet var varmt och solen sken skönt, trots att klockan var närmare sju på kvällen, så var det bara att hoppa i böljan den blå.

Staden Montpellier kan av vissa uppfattas som rätt slumpmässig, varje kvarter är olika och i husväggarna kan man ibland se halva cyklar, kanske nån lämning efter forna Tour de France. Arkitekturen är även lite skojig, här till exempel finns ett hus som ser ut att vara byggt av något som bara kan beskrivas som ”5:ans simhopps-trampoliner”…

Något för Vallastaden kanske?

Om ni besöker Montpellier och hittar framdelen får ni gärna skicka en bild

Det finns även mycket annan fin arkitektur här, och såklart en triumfbåge.

Men såklart mindre än den i Paris

Dag två tog vi oss tidigt till stranden för att maximera antalet soltimmar, men tyvärr var det inte så mycket sol just den dagen. Det skulle dock inte stoppa oss från att bada i det salta Medelhavet. Så molnen till trots kastade vi oss i (efter att ha stått med vatten upp till knäna och beklagat oss i en kvart förstås) och det var i alla fall varmare än vad vi är vana vid i Sverige. Jag är uppvuxen på östkusten och är van vid det sötare, bräckta Östersjövattnet, men har ändå smakat saltvatten förut. Vår kompis från Uzbekistan däremot, som enbart hade badat i åar och insjöar tidigare, fick sig en chock då han råkade svälja salt för ett helt regemente. Mycket underhållande…

Stora vågor som rullar in

Till middag åt vi på restaurangen Pizza Papa , där man konstigt nog inte kunde beställa just pizza. Vi frågade om pizzornas storlek, men fick istället som svar att det skulle ta lång tid innan någon sådan skulle bli klar. Denna tid beskrevs på ett typiskt franskt vis, väldigt kulturellt och målande men utan ett definitivt svar. Väntelistan för pizzor var nämligen – enligt vår franska servitris – så lång att man kunde göra sig en halsduk av den. Ett svar som alltså gjorde det uppenbart att vi borde bespara pizza-bagarna massa extra knog, samtidigt som vi aldrig riktigt fick veta den exakta längden på den där mytomspunna pizzalistan…

Hursomhelst så var Montpellier en riktigt trevlig stad med vackra sandstränder, och jag är lite avundsjuk på Lina som ska få åka dit och plugga nästa termin…

Medelhavskänsla på stranden

 

Hösttermin

Nu var det väldigt länge sedan jag lade upp någonting så här är en kort summering om vad som hänt; Erik och familjen kom i omgångar under sommaren och vi åkte runt i Chile, Argentina och Brasilien. Det var helt fantastiskt! Otroliga omgivningar, mycket god mat och roliga aktiviteter. 5/7 paltas, skulle jag rösta det som. Jag började skolan igen i mars och har fortsatt plugga sen dess. I Chile finns det inte alls lika många ledigheter under denna period som i Sverige.

Från Bonito, Campo Grande, Brasilien.

Iguazufallen från den Argentinska sidan.

 

 

 

 

 

 

 

Just nu är det en månad kvar innan det blir dags att dra sig tillbaka till den norra jordhalvan och kurserna börjar lida mot sitt slut. Men det har varit lite ensamt den senaste månaden på alla föreläsningar, labbar och lektioner för att studenterna har gått i strejk. De säger att de strejkar för att förbättra förutsättningarna för personer med dålig mental hälsa, men jag tror mer på att de flesta vill kolla på fotboll (copa americana) utan att behöva tänka på plugget. Som utbytesstudent får jag inte delta i strejken och jag måste gå på allt. I några kurser så har jag sällskap av andra utbytesstudenter, men i andra är jag helt själv och sen finns det även de kurser där studenterna trotsar strejken och går på föreläsningarna ändå (men detta är tydligen väldigt ovanligt).

Den största skillnaden mellan Sverige och Chile just nu (utan att nämna resultatet i dam VM) är att vi går mot vinter. Det kommer mer och mer apelsiner, avokados och annan frukt, men hösten tar även med sig kyla, regn och blåst.

Chau~ por esta vez.

 

Sommar och en ny termin

Annandag påsk och jag sitter återigen på ett tåg från Hamburg till Karlsruhe. Det är onekligen så att tåg och dess mjuka resande med svepande landskap ger mig rätt motivation för att skriva eller reflektera om man ska uttrycka sig fint.

Påsken i Hamburg på besök hos en tysk kompis bjöd på mycket sol, turistande i das alte Land [det gamla landet] där massor med frukt odlas som nu stod i blom, fiskfralla vid Elbe och vandring längs ostkusten. Men nu är påsken slut och imorgon börjar sommarterminen och det känns väldigt konstigt. Då i början på februari när föreläsningarna tog slut kändes tiden tills idag oändlig och oerhört svårplanerad. Men det gick snabbt, så som det alltid gör, och blev bra, så som det faktiskt oftast blir. Det har varit tentaplugg, resor, ledighet om vartannat och det på ett fint sätt.

Körsbärsträden i blom

Klassiskt fackverkshus med tegel i olika mönster

Längs Elbes strand med inloppet mot Hamburg

Men nu är här sommar, riktigt grönt och kanske är det det som föranleder denna lite gnagande känsla kring att terminen börjar imorgon? Vem vill sitta på föreläsningar när termometern visar 25 grader? Hellre vill man då ta cykeln till någon Baggersee [anlagd/grävd sjö] och hänga där hela dagen. Å andra sidan är tyska terminer inte lika krävande som svenska och mitt schema ser ut att ge en hel del tid till just detta.

Sommargrönskan på min gata, Gerwigstraße

Förutom terminsstart så är det även masterval som stundar innan april övergår i maj. Precis som för tre år sen inför högskolevalet befinner jag mig i Tyskland, då i Berlin och nu i Karlsruhe. Jag tänker att det blev bra då trots att jag inte visste vad jag gav mig in på och trots att jag inte riktigt orkade tänka så mycket då heller. Jag får väl ta tag i saken till helgen och välja ut lite kurser till kursstart i september på LiU. När det är gjort ska jag bara njuta av sista tiden, min känsla säger att de kommande månaderna kommer att svepa förbi och så plötsligt står jag där igen på Campus Valla!

 

Den senaste tiden

Trots att klockan är halv sju denna fredagskväll är det ännu inte helt mörkt när snabbtåget följer motorvägen och raskt passerar bilarna. Tåget är nu nästan mitt i Tyskland och kör med slutstation Karlsruhe och då jag inte har några byten kvar så verkar det faktiskt som att jag slår nytt rekord på sträckan Linköping – Karlsruhe med tåg, dryga 14 timmar och då inkluderat en härlig fika med kompis i Malmö.

Efter två veckor hemma som i mångt och mycket kan betecknas som semester är jag nu alltså på väg tillbaka och det känns bra, nu när våren, värmen och ljuset kommer. Det är fortfarande inga föreläsningar som väntar, nästa termin börjar först i slutet på april och den förra slutade i början på februari så nog är man ledig ett bra tag. Denna ledighet innebär dock även tentor och de flesta avverkade jag i februari och de var precis så hetsiga som de andra här har beskrivit.

Jag hann dock med en mängd andra roliga saker med!

Först ut var en sittning jag var med och anordnade för nordbor i Karlsruhe, för tyskar som varit på utbyte i Europas nordliga länder men såklart även för andra nyfikna utbytesstudenter. Det blev ett kärt återseende av ovven och en härlig kväll! Även Elin matchade ju in helgen bra för att hälsa på så blev ytterligare lite svensk förstärkning!

Därefter var det fullt pluggfokus ett tag, men direkt efter den sista tentan i elektroämnet Signaler och system cyklade jag hem till mina nyss anlända österrikiska gäster Simon och Henrik som så fint satt och väntade i mitt rum. Det blev en standardvisning av allt vad Karlsruhe nu har att erbjuda men även en dagsvandring i t-shirtväder i de norra delarna av Schwarzwald till Bernsteinfelsen.

Trollska vyer

Jag och Henrik gjorde även en liten visit till Schweiz och dess huvudstad Bern. Även där fint väder, strålande vyer över alperna och ett positivt intryck av staden. Vi avslutade med den klassiskt schweiziska rätten Rösti, riven potatis tillsammans med massvis av ost, i solskenet på Bärenplatz innan vi åkte tillbaka till våra respektive städer och länder.

Men det visade sig att jag skulle träffa Henrik igen redan en vecka senare, i München denna gång. Som tidigare beskrivet på bloggen var även Elin där och såklart Sara som ju är den Münchenbosatta av oss. På lördagen klev vi upp tidigt, köpte en hög med Brezeln och tog tåget mot Seefeld och skid-VM! Trots vår ansiktsmålning, hejaskylt och de svenska flaggorna tog Sverige inte någon medalj denna dag och norrmännen som var i stor majoritet fick anledning att fira. Men det var kul att vara där och känna stämningen, stå där i sista branta backen som jag senare skulle se så många gånger på tv.

Med örnögon kunde man skymta oss på tv-bilderna när Therese tog sista backen!

Efter den härliga helgen krävde dock den sista tentan mycket av min vakna tid. Jag skrev februaris sista tenta i Sannolikhetslära innan jag tog tåget hem till Sverige och därtill är cirkeln, eller i detta fall blogginlägget, sluten, för nu är jag snart hemma i Karlsruhe igen.

 

 

 

 

Resor och kursstart

Ni vet när en liten grej inte fungerar och sen så kraschar allt? Det hände mig i januari. Nej, jag har inte lämnat Frankrike, jag kämpar på här borta! Men jag skulle läst en praktikkurs under hela februari månad, hela min årskurs gör det och vi har inget annat schemalagt. Efter att ha mejlat personer i ett försök att få någon som helst information om praktiken sedan i oktober fick jag i december svar att jag själv skulle hitta en plats men att skolan kunde hjälpa mig. I januari fick jag veta att de skickat mitt CV till något företag. Några veckor senare, fredagen innan praktiken ska börja, har jag fortfarande inte hört ett ljud, trots otaliga mejl från min sida, så jag gav upp. Detta innebär att jag bara har haft min franskakurs fram till nu, för mina ”riktiga” kurser börjar på måndag. Så nu tänkte jag att vi kunde kolla lite på vad jag haft för mig under mitt ofrivilligt förlängda jullov!

Jag började med att bege mig till Karlsruhe och hälsa på Lovisa! Vi gick på en nordisk sittning som ESN anordnarde, drog oss upp til närmsta utsiktsplats och åt massa god mat! Jag kom dit på torsdag förmiddag, så jag fick en rundtur på hennes campus och följde med henne på en föreläsning i statistik. Tyvärr pratar jag inte tyska så det var ganska värdelöst för min del, men det var ändå kul att se hur olika alla har det med kurser och studiesituationer!

Efter en week-end i Karlsruhe for jag tillbaka till Nancy och låg däckad med feber i en vecka, så då hände det inte så mycket. Sen började det bli dags för min kompis Thuy att lämna Nancy och återvända till München, så jag hjälpte henne packa. På fredagen kom hennes kille och hans kompis från München med bil, så på lördagen gjorde vi en dagsutflykt till Jeanne d’Arcs födelseort. Det var en pytteliten håla mitt ute i ingenstans, ungefär en timme bort. De hade en restaurang, ett museum och en magnifik basilika (en typ av kyrka). Vi prickade in en solig dag med bortåt 18 grader, så vi spenderade dagen med att gå omkring och njuta av vädret!

Jag framför basilikan, den var stängd för renovering så vi fick tyvärr inte gå in, men den var i alla fall fin på utsidan!

På måndagen packade vi alla in oss i bilen och åkte mot München! Det var vårlov i Nancy så jag kunde stanna en vecka innan jag behövde ge mig tillbaka för att inte missa franskakursen, så det var precis vad jag gjorde! Jag bodde hos Thuy och hennes, numera, sambo, turistade på dagarna och spelade spel på kvällarna. Sen kunde jag ju inte lämna München utan att hälsa på Sara! Jag hade lyckats pricka in det så att även Lovisa och Henrik var i München, så vi hade en liten klass-reunion med tacos. Supermysigt (trots att de ibland bytte språk till tyska och jag satt förvirrad tills de bytte tillbaka)!

Kul att se dem igen!

Fick hjälpa Thuy och Max att släpa hem sacosäckar till deras nya lägenhet.

Utsiktsplats i Grenoble.

Sista resan gick sedan mot Grenoble, där jag hälsade på Åke! Åkte dit förra torsdagen och på fredag morgon åkte vi vidare mot Toulouse för att upptäcka mer av Frankrike. Vi hade tänkt oss lite värme då vi ändå åkte söderut, men vi fick kallt och blåsigt istället. Men men, vi fick i alla fall upptäcka en ny stad! Vi spenderade den mesta av tiden med att gå omkring och se alla turistplatser. Det första vi gjorde var att gå in på turistbyrån för att få en karta, och där markerade de ut alla platser vi borde besöka,

Trots att det var kallt var Toulouse superfint!

vilket vi också gjorde! När vi skulle gå ut från turistbyrån frågar han som jobbade vilken del av Frankrike vi kom från, för de behövde det till någon statistik. Väldigt förvirrade svarar vi att nej, vi är från Sverige. Han blev lite paff, så tydligen kan vi nu lura fransmän att även vi är fransmän! Uppdrag utfört!

Tredje flytten gillt och en kort inblick i det tyska skolsystemet

Under den gångna helgen har jag börjat göra mig hemmastadd i mitt nya boende, efter att ha flyttat en tredje gång. Nu är det dock slut på korttidskontrakt och jag kan stanna hela sommarterminen, som börjar i april och slutar någon gång i augusti, beroende på när tentorna så småningom hamnar. Den här gången gick flyttlasset till södra Berlin, samma gata som David Bowie bodde på de tre åren han huserade här i staden. Det är även bara två kvarter bort från platsen där John F. Kennedy höll sitt kända tal där han basunerade ut ”Ich bin ein Berliner”, varje tyskalärares favoritskämt eftersom ”ein Berliner” vanligtvis översätts till ”en syltmunk”.

Bowies gamla lya

Som tidigare nämnts här på bloggen är tentorna i Tyskland avsevärt kortare än hemma och dem jag har skrivit har varit på 60 eller 90 minuter för kurser på 6 högskolepoäng. Frågorna är många och stresspåslaget högt, men man får helt enkelt lära sig att om man kör fast måste man relativt tidigt hoppa vidare till nästa fråga, annars hinner man inte klart. Hittills har jag dock alltid haft fem eller tio minuter kvar på slutet att hinna leta lite slarvfel och dra till med chansningar på uppgifterna jag inte lyckats lösa.

En bild från campuset där jag håller till (tagen i höstas)

Hur tentafrågorna är uppbyggda tycker jag säger ganska mycket om skillnaden mellan utbildningen här och hemma. Frågorna här är rakt på sak och lösningarna kräver oftast få steg och bara några raders uträkningar. Mycket handlar om att ha lärt sig den effektivaste lösningsgången, och därför är lektionerna mer som föreläsningarna hemma. Lektionsledaren fokuserar helt på att lösa uppgifter på tavlan och det är inte alltid man behöver räkna själv i förväg.

Medan vi i Sverige från första dagen på universitetet skolas i problemlösning handlar det här mycket mer om tillämpningar på praktiska problem. I Sverige fokuserar vi på att förstå teorin för att sedan på tentan lyckas tillämpa den på fall vi inte sett innan medan man här tar den allmänna teorin och förenklar den så att man kan räkna på tillämpade fall. Ett exempel är kursen Elektriska energisystem som jag läst den här terminen, där vi räknade en del på magnetiska kretsar med luftspalt och man lär sig få känsla för hur stor den magnetiska flödestätheten borde vara (max två tesla) och var förluster uppstår (i luftspalten, den är dock nödvändig för att så småningom bygga en elmotor av det hela). Uträkningar av kurvintegraler á la elektromagnetismen lyser dock med sin frånvaro. Alltihop är uppbyggt kring scenarion som att chefen kommer och vill att du ska implementera en tydligt specificerad funktion i ett C++ program, och du löser det så snabbt som möjligt.

Elektriska energisystem: Från magnetisk krets till förenklad bild av elmotor

Med det sagt och sista tentan skriven för den här terminen kan jag stolt säga:

Nu tar vi helg!

Tentor på TUM

Nu har tenta-perioden börjat här och jag har skrivit mina tre första tentor: signaler och system, företagsledning och spanska. Det finns ju inget så mysigt men samtidigt så knäckande som ett tenta-p. Och när det nu håller på från början av februari till slutet på mars så måste man lära sig att njuta lite extra. Eftersom tentorna här är ca 90 minuter istället för LIUs 300 så blir plugget också därefter. Snabbare och slarvigare, ingen hjärna, hinner inte tänka efter. Man får ledtråd om även de enklaste integraler, inget ”detta ska sitta i ryggmärgen”, bara speed som räknas. Här är det också runt 15 grader under dagarna vilket gör det lite svårt att sitta inne och traggla med Markovkedjor och stokastiska variabler. Men luncherna kan avnjutas i T-shirt, i solen, i februari. Man blir lite knäpp och tror att det redan är sommarlov. Vi har också upptäckt att skolans rooftop-cafe passar perfekt för en kaffe i solen och för att njuta av bra utsikt mot alperna. 

Innan tentorna fick man se resultat från utvärderingar vi gjort i kurserna. Trodde det skulle vara en tråkig historia med ettor till femmor men det här var något annat. Inga torra censurerade kommentarer här inte. Det kom mer fram saker som ”känner ni till sagan om ringen? professorn skulle kunna vara broder till Boromir” eller ”vilken gentleman <3, bästa docenten i EU West”.

Som jag nog har klagat över tidigare finns det nästan noll studieplatser här, men tidigare förra veckan lyckades vi hitta juristiska biblioteket i München Rathaus. Och som jag berättat innan är jag ju inget fan av Rathaus och dess klockspel, men biblioteket är värd en extra stjärna. Man får åka hiss upp och leta sig fram till ett litet och anonymt kontor där det sitter en trevlig dam. Efter en kort pratstund med henne blir man lotsad till en hemlig dörr som leder in till biblioteket. När man sedan sitter och ojar sig över att den grafiska faltningen inte går som den ska underlättar det att sitta i ett bibliotek med mörk fiskbensparkett och snirkliga gulddetaljer. Har nog aldrig känt mig så mycket som Harry Potter i den förbjudna avdelningen.

En annan rolig grej innan tentorna var ett besök på flygavdelningen vid universitetet. Där fick vi prova deras flygsimulator som enligt riktiga piloter ska vara väldigt verklighetstrogen. Min före detta barndomsdröm att bli pilot väcktes till liv igen i cockpiten men dog ungefär lika snabbt som mina passagerare vid min kraschlandning av planet. Så blir inget karriärbyte denna gång. Däremot fanns det kurser på avdelningen där man fick fri tillgång till simulatorn, kanske ska satsa på det nästa termin?

 

Måndagens tenta i Signaldarstellung som sig-sys heter här var en sådan där examinationerna sitter och fnissar för att ”oj nu har vi gjort det klurigt”. Min kompis och jag konstaterade kort att vi fick lämna många uppgifter halvgjorda på grund av tidsbrist. Analysen på  Jodels elektroteknik-kanal efteråt var att tentan var svår men rättvis. Det är för övrigt bästa forumet för tentahjälp. Dagarna innan tentan smattrades det på med frågor och är det något man inte förstått så är det på Jodel man hittat svaret. 

Efter måndagens tenta tyckte jag att jag var väl värd en dag i solen med kaffe och choklad. Och eftermiddagen blev ännu bättre när vi i närheten hörde orkestermusik. Vi följde ljudet och kom fram till en inhängnad skolgårdsplan där det var Schäfflertanz på gång. Schäffler betyder tunnbindare, alltså hantverkare som tillverkar öltunnor och de uppträder bara vart sjunde år. Tempot påminner lite om YF som guppar fram men det är bakåtlutade medelålders män med bågformade trädkvistar i händerna i en ringdans.  En trevlig lärare släppte in oss innanför grindarna när vi stod och försökte ta bilder genom gallret. Visade sig att vi hade hamnat på någon föräldraträff på en Waldorfskola och smög sedan diskret ut när uppträdandet var färdigt.

Veckans stjärna går till solen som värmer så att helgen kunde spenderas på ett liggunderlag i trädgården med en skål glass.  

Veckans såg går till måndagens tentavakter som lyckades glömma min rad när de delade ut tentor och sedan startade provtiden innan vi fått tentorna. Ingen fara kanske när man skriver på fem timmar, men när man har 90 poäng på 90 minuter är varenda sekund värdefull, man hinner liksom inte vara smart annars.

Kan avsluta med en till stjärna som går till Galeria Kaufhofs pralinavdelning. Perfekt när man behöver pepp inför tentor eller bara vill prata med en trevlig expedit och smaka på god choklad.

Ha det bäst!

Första semestermånaden

[Detta skrevs för ett antal dagar sedan men glömdes läggas upp]

Efter att ha firat jul i Valparaíso så blev det en snabb och intensiv rundtitt på olika delar av Chile. Som sällskap hade jag Erik och vi åkte och tittade på pingviner och tempurerad regnskog i söder men även en liten titt på en vulkaner samt smakade god öl från tyskättlingar i ”región de los lagos”. Tillskillnad från en tropisk regnskog så regnar det lika mycket i en tempurerad regnskog men det är svalare temperatur. När vi åkte runt så bodde vi med Airbnb så vi fick prata och lära känna hur folk bodde runt om i Chile och det kunde vara väldigt stor skillnad från Valparaíso.

Pingviner i södra Chiloé.

Erik i en tempurerad regnskog.

I söder så var det mer som svenskt eller brittiskt klimat med både regn och max 22 grader varmt.

Vi såg olika vattenfall, några utrotningshotade Darwinrävar och andra intressanta saker från naturen.

När vi sedan åkte upp längre norrut till Atacamaöknen och landade i staden La Serena så blev det mer solsemester men vi kollade även på stjärnorna och såg kvarlämningar från 0-800-talet.

Kvarlämningar från ”Valle del Encanto” (fri översättning: förtrollningens dal)

Efter det hade Erik varit här en månad och det var dags för honom att dra hemåt Sverige. Istället tog min mamma upp stafettpinnen och efter att ha visat Valparaíso i några dagar så tog vi bussen över Anderna till Argentina och tog vårat första stopp mot Brasilien i argentinska Mendoza. I Mendoza finns det många billiga kaféer och restauranger samt strax utanför stan finns det väldigt (väldigt, väldigt) många vingårdar. Under en dag (och under 36 graders värme) cyklade vi runt till olika vingårdar och gick på rundturer samt hade vinprovning. Det var kul att kunna smaka en massa olika vin samtidigt som de berättade hur de gjordes och hur vinets historia i Mendoza var. Otroligt roligt (även om det var svårare att cykla efter några vingårdar). Nu bär det av mot Buenos Aires och några fler städer innan vi tar oss till Brasiliens gräns vid Iguazúfallen (som ligger både i Argentina och Brasilien).

Chau por esta vez,

Tove